Uppdrag: Vattenkrig

Tusan också. Hur ska jag få ihop mitt handfat igen?
fick av någon anledning för mig att det var en utmärkt idé att skruva isär handfatet för att tvätta alla delar (anledningen till denna ljusa idé kan möjligen varit att det var totalstopp i rören men det behöver vi inte orda mer om) tyvärr kom jag sedan inte ihåg hur delarna satt. Hm, det är väl bara att leka lite med delarna tänkte jag, någon måste ju passa med någon annan, det kan inte vara så svårt. Det var det.

Nu sitter de nästan helt okej faktiskt, bara lite snett. Det droppar i alla fall inte, alltså måste de sitta nästan rätt...

Apropå inget, roligaste sättet att tvätta sitt badrum är att sätta på dushen och spruta med den överallt, myclket effektivt. Sådan tur att ingen läser den här bloggen längre.

Länge sedan

....och efter att världen behagat falla samman, byggdes den sakta upp igen. Oändligt sakta tycktes det, ibland verkade det faktiskt som om hela byggarbetsplatsen stod stilla. Men det brydde hon sig inte om utan stirrade på den punkt där blicken först fästs, och önskade att den skulle förrändras till det bättre....

Vodafone

Gick igenom Ryds centrum - som vanligt.
Blev stoppad av ivriga vodafone-förespråkare - som vanligt.
Vad kan man egentligen göra för att bli av med dessa påträngande typer, som mest av allt verkar ha vuxit fast i golvet?
I längden fungerar det helt enkelt inte att försöka ignorera dem. Plötsligt står de där framför än och om man inte är lagom smidig och kan krypa under armen på dem, vad gör man då?
De måste vara robotar, de är inte mänskliga, ur deras ögon lyser det av fångstlust, små oskyldiga förbipaserande! De måste se det hela som ett spel, en jakt, att fånga in flest oskyldiga i deras klistriga slemmiga garn.

Jag har en ny taktik.
Den går ut på att gå med på allt. Ja, inte att gå med på att ansluta sig till deras älskade vodafone men att helt enkelt hålla med om allt.
Ja visst, det är klart jag har Vodafone!
Om man har tur blir man då släppt, man kan gå vidare, utan att behöva stå ut med deras vältvålade snack. Om man har otur får man följdfrågor, men inte är det någon fara med det inte, nej, det är bara att glatt fortsätta att hålla med.
Ja visst, det är klart att jag ganska nyss fått en ny mobil av Vodafone.
Ja självklart ringer jag för lägsta minutpris!

Huruvida detta är sant eller inte behöver man inte bry sig om, de kastar sig över närsta offer och jag kan glatt gå vidare, medveten om att de inte kan göra någonting åt mig, de kan inte få fast mig i sin vodafone - klan.

Ja detta hade ju varit bra om jag inte redan ringde med vodafone.....


....funderar på att sluta med det.

65#

Oj oj oj, vad tråkigt detta måste bli.
Det är ju ganska många bloggar som kommer få siffror här, tills de behagar nå fram till 100, det lär ju ta en stund, jag får skärpa mig och skriva oftare, undra om man kan gå tillbaka och skriva bloggar för de dagar man tidigare försummat?
Inte för att man helt kommer ihåg exakt vad som hände just dessa dagar, eller vad man tyckte då, men man kan ju hitta på lite, ingen läser väl gamla bloggar i alla fall, i alla fall ingen som känner mig som antar att den redan läst allt jag skrivit. Alltså kan jag ljuga och skriva vad tusan som helst på de dagar som "glömdes" tidigare månader - det tåls att fundera på.

"åter en dag"

Om du läser detta får du faktiskt reda på sista meningen utan att jag berättar den för dig, inte lika storslagen som man kunde önska kanske, men:

Jag ska tänka på det alltsammans imorgon, hemma på Tara. Då kan jag stå ut med det. Imorgon ska jag komma på något sätt att få honom tillbaka. Imorgon är åter en dag.

Imorgon är åter en dag, så sant, det jag gjorde idag kan döljas av det jag gör idag, förändras, hamna i lite klarare vackrare ljus - eller, hm tyvärr, i sämre grådaskigt ljus. Det är förstås mindre bra men det betyder ju i alla fall att gårdagen inte står helt fast, att jag fortfarande har möjlighet att förändra den, i alla fall hur alla ser på det som hände då.

Sådan tur då att ingenting jag måste dölja eller förändra hände igår. Tur tur, det är ju alltid bra, men kanske det inte har något med tur att göra.
Igår var jag och Tobbe på en enkel liten tripp till Malmslätt, ingen av oss har varit på denna fantastiska, eh?, plats förut, denna plats med ihoptryckta villor mest lik en sommarstad, med sin ända mataffär, sin frisersalong och sin korvmoj. O så trevligt. Framtiden ler.
De har i och för sig ett flygvapenmuseum också, men det gick vi en så där 100 meter bort ifrån - så, hm jag kanske inte är den som ska säga något om det, de hade vackra stigar av trä att gå på i alla fall , om man ska gå i skogen, kan man väl lika gjärna gå i mossan, ja ja man kunde i alla fall halka omkring på de där träplankorna, skojigt.

I dag är en ny dag.

morgon

Klockan är inte ens åtta, och jag är faktiskt uppe, även om jag inte behöver det. Känner mig mycket duktig, tyvärr cokså en aning trötthängig, dåsig, disig helt dimmig.
Fint va?
Utvärdering idag, Linjär algebra, ogillar sådant, så jag slutar skriva och försöker se pigg ut istället, om jag ser pigg ut kanske man i alla fall kan tro att jag tar detta lite allvarligt, tycker det är en aning viktigt och faktiskt möjligen skulle kunna ha något vettigt att säga...
nej, det blir nog helt okej, men jag HATAR utvärderingar, någon måste ju ha dem också.

Hemhemma igen

Hemhemmet är trevligt, alla jobbar går i skolan eller liknande (lite trist kanske, jag är ju här för att träffa dem trots allt, nåväl Hanna skippar det och sticker in till stan med mig istället imorgon), jag är här och har det skönt själv, upptäcker att det finna pizza i frysen och godis i skåpen utan att jag har offrat min tid och mina pengar på att inhandla detta. Mycket trevligt. På något mystiskt sätt fixar sig allt alltid här hemma, skönt, eller så bara väljer man att strunta i alla problem, hm, kanske mindre bra.

Upptäckte just att de hemmavarande ser mitt rum som ett allmänt bibliotek. De har väl tillräckligt mycket att läsa själva, utan att behöva sprida ut mina grejor över hela huset. Mina serietidningar har blivit toalettlektyr, så när folk tvättar händerna skvätts det vatten på dem så att de får en sådan där mysig härlig bubblig halvhård framsida, mina böcer ligger i varenda stol. Dessutom får man höra sådana kommentarer som: "Den här boken är inte särskillt bra, varför har du köpt den?" du måste inte läsa den om du inte vill, faktiskt! (det är ej jag som rekomenderat den)

Jaja, det är trevligt att vara hemma. Hanna, försökte lura iväg mig till Friskis och svettis, nej knappast! Jag skulle sett det som mitt livs förnedring att över huvud taget sätta min fot där, usch! Okej jag kanske bara har fördomar om platsen, fenomenet osv. men det är fördomar som jag alls inte har något emot att behålla livet ut, samma anledning som gör att jag förhoppningsvis, om jag inte tappar bort mig själv alldeles, aldrig kommer sätta foten på en travbana.

Bubblande huvud

Hjälp!
Tenta på måndag, i detta där ämnet som valt att kalla sig linjär algebra. Snarare har det väl inte vald det, det är väl någon annan lustig typ som inte kunde hitta på något bättre.
Sitter och pluggar i alla fall.
Bubblar i huvudet, har kollat på det för mycket, kan nu knappt skilja på plus och minus, än mindre determinanter och kryssprodukter.
Trött trött, varför är det då man skriver här?

Stress

Josefin har denna dag bestämt åttitvåtusen saker som hon ska göra, hon har struntat i hälften, en fjärdedel har hon gjort halvgjort oc en fjärdedel hm, ja det kanske hon gjort på ett vettigt sätt. men eftersom denna fjärdedel i stort sätt innehåller "äta middag" och "handla mat med tobbe" samt "lämna i projekt" så är det ju ändå en bra del. Jag hade först tänkt ta upp onödig, men det var ju ganska bra grejor trotts allt, jaja, detta kanske visar sig vara en mer okej dag än den jag gick upp för att möta, men den måste ju inte vara så himla bra för att klå det förstås....

varmt!

Nu är det sommar, nästan snart
Var ute i linne och jeans utan att känna mig tvungen att springa till närmsta ingång. Detta kanske inte atlar om att sommaren kommit, snarare att Josefin inte orkade sätta på sig en tröja och ännu mindre en jacka, men ett litet tecken är det att sådan lathet kan pasera utan att jag på något sätt känner att det var en dum grej fem meter utanför dörren.

Det är varmt, soligt. Jag har persiennerna nere för att inte bli bländad, jag älskar den här dagen, det är min dag. I alla fall i en stund till, tills jag börjar plugga....