Vodafone

Gick igenom Ryds centrum - som vanligt.
Blev stoppad av ivriga vodafone-förespråkare - som vanligt.
Vad kan man egentligen göra för att bli av med dessa påträngande typer, som mest av allt verkar ha vuxit fast i golvet?
I längden fungerar det helt enkelt inte att försöka ignorera dem. Plötsligt står de där framför än och om man inte är lagom smidig och kan krypa under armen på dem, vad gör man då?
De måste vara robotar, de är inte mänskliga, ur deras ögon lyser det av fångstlust, små oskyldiga förbipaserande! De måste se det hela som ett spel, en jakt, att fånga in flest oskyldiga i deras klistriga slemmiga garn.

Jag har en ny taktik.
Den går ut på att gå med på allt. Ja, inte att gå med på att ansluta sig till deras älskade vodafone men att helt enkelt hålla med om allt.
Ja visst, det är klart jag har Vodafone!
Om man har tur blir man då släppt, man kan gå vidare, utan att behöva stå ut med deras vältvålade snack. Om man har otur får man följdfrågor, men inte är det någon fara med det inte, nej, det är bara att glatt fortsätta att hålla med.
Ja visst, det är klart att jag ganska nyss fått en ny mobil av Vodafone.
Ja självklart ringer jag för lägsta minutpris!

Huruvida detta är sant eller inte behöver man inte bry sig om, de kastar sig över närsta offer och jag kan glatt gå vidare, medveten om att de inte kan göra någonting åt mig, de kan inte få fast mig i sin vodafone - klan.

Ja detta hade ju varit bra om jag inte redan ringde med vodafone.....


....funderar på att sluta med det.

65#

Oj oj oj, vad tråkigt detta måste bli.
Det är ju ganska många bloggar som kommer få siffror här, tills de behagar nå fram till 100, det lär ju ta en stund, jag får skärpa mig och skriva oftare, undra om man kan gå tillbaka och skriva bloggar för de dagar man tidigare försummat?
Inte för att man helt kommer ihåg exakt vad som hände just dessa dagar, eller vad man tyckte då, men man kan ju hitta på lite, ingen läser väl gamla bloggar i alla fall, i alla fall ingen som känner mig som antar att den redan läst allt jag skrivit. Alltså kan jag ljuga och skriva vad tusan som helst på de dagar som "glömdes" tidigare månader - det tåls att fundera på.

"åter en dag"

Om du läser detta får du faktiskt reda på sista meningen utan att jag berättar den för dig, inte lika storslagen som man kunde önska kanske, men:

Jag ska tänka på det alltsammans imorgon, hemma på Tara. Då kan jag stå ut med det. Imorgon ska jag komma på något sätt att få honom tillbaka. Imorgon är åter en dag.

Imorgon är åter en dag, så sant, det jag gjorde idag kan döljas av det jag gör idag, förändras, hamna i lite klarare vackrare ljus - eller, hm tyvärr, i sämre grådaskigt ljus. Det är förstås mindre bra men det betyder ju i alla fall att gårdagen inte står helt fast, att jag fortfarande har möjlighet att förändra den, i alla fall hur alla ser på det som hände då.

Sådan tur då att ingenting jag måste dölja eller förändra hände igår. Tur tur, det är ju alltid bra, men kanske det inte har något med tur att göra.
Igår var jag och Tobbe på en enkel liten tripp till Malmslätt, ingen av oss har varit på denna fantastiska, eh?, plats förut, denna plats med ihoptryckta villor mest lik en sommarstad, med sin ända mataffär, sin frisersalong och sin korvmoj. O så trevligt. Framtiden ler.
De har i och för sig ett flygvapenmuseum också, men det gick vi en så där 100 meter bort ifrån - så, hm jag kanske inte är den som ska säga något om det, de hade vackra stigar av trä att gå på i alla fall , om man ska gå i skogen, kan man väl lika gjärna gå i mossan, ja ja man kunde i alla fall halka omkring på de där träplankorna, skojigt.

I dag är en ny dag.