tentadag

Idag är tentadagen. Tentan har varit men det är fortfarande tentadagen, så man måste bara tänka tenta och göra tenta. Men Efersom den redan varit, behöver man varken göra eller tänka någonting, man blir helt hjärndöd. Går omkring i trötthetens vackra tecken.
Men man gör i alla fall ingenting annat.
Jag kommer bara göra ingenting hela dagen, gå omkring och göra absolut ingenting, det komemr att bli jätteskönt, kanske inte alls, det kommer att vara jätteskönt tills jag tröttnar och bestämer mig för att det bara är tråkigt att göra ingenting, jag vet att jag kommer att tycka det , men jag tänker inte göra något åt det. jag kommer bara gå runt och tänka att tentan är över.

Tyst

Ibland måste man lära sig att hålla tyst.
Jag har inte gjort det.

Kamera, nu

Kameran är en himla bra uppfinning.
Jag har ingen, i alla fall inte här.
Jag har inga nya bilder heller.
Det är tråkigt.
Jag tänkte rita en bild på mig i stället.
Det blev inte likt.
Vi har båda glasögon, där ligger likheten.
Tack att kameran finns,
vi föddes inte alla som konstnärer.
Vi föddes inte alla med öga för hur saker ser ut.
I alla fall inte jag.
Irriterande.

AGH

Idag har jag ont i huvudet, bara äckligt, äckligt ont i huvudet, det hjälper inte ens att vräka i sig gröt. Jag fuinderar över om sylten jag öste på var jäst, den smakade lite konstigt. Blä. Jag tyckte ändå ingenting var gott, jag har ont i huvudet!
På fredag är första tentan, den måste gå bra, och jag ska plugga. Plugga, plugga, plugga, detta ska gå bra, sluta verka idiotiska huvud, annars vill jag inte att vi ska höra ihop längre, försök tänka bra saker, typ matte, bra grejor, koppla bort huvudvärken, jag ska till tandläkaren igen.

Kemister

"Kemister älskar att leka med kulor"







Bara så att ni vet det alltså. Någon tyckte att det var viktigt att detta stod just på detta stället. Inte jag.

19

Titta titta tittat titta, min ålder har ändrats.
Jippi, man kan se det om man går in på fakta om mig.
Nu står det 19, och inte alls 18 längre, jippi.

Vad är så bra med att bli 19:

1. Man är inte längre 18, och nykomling till en del miljöer, där man måste vara 18.
2. Man är äldre, troligtvis visare.
3. Man dog ej som 18:åring
4. Man känner sig nästan inte yngst längre
5. Man får äta tårta (som alla födelsedagar)
6. Man är ett primtal, som dessutom har en primtalstvilling
7. Man är snart 20.

Vad är så dåligt med att bli 19:

1. En del rabatter försvinner
2. Man har troligen mindre tid kvar att leva.
3. Man borde ha tagit körkort för länge sedan, men det har jag inte.
4. Nästa år får man betala tandläkaren.

Det är bra att ha fyllt 19.

Tragisk

Tack Tobbe, att du fortfarande läser min blogg, det gör ingen annan, jag har försökt övertala några hemifrån, ingen lyssnar på det örat.
De säger:

1. Orka
2. Jag har faktiskt läst...
3. mitt internet funkar inte
4. ingenting

De tre första exemplen är dåliga bortförklaringar, det fjärde har jag helt enkelt ingen kommentar till.

Jag var så tragisk att jag var nära att skriva ett innlägg till mig själv som en annan person, för att fylla upp det hela lite liksom, men jag bestämde mig för att det är bättre att vara tragisk för att alldeles för få vet om ens blogg, än att vara tragisk och låtsas att de är fler än de är.

Jag har sytt mina revärer, jag sydde bara ihop byxbenen sju gånger, riktigt duktigt tycker jag.

Regn

Det regnar.
Det är kallt, man kan med gott samvete vara inne, men det ska jag inte vara, jag ska gå iväg och göra något, man måste utnyttja all ledig tid, så att den inte längre blir ledig och skön utan fulltecknad och stressig.
Jobbigt.

Hemhemma

Är hemhemma.
Trevligt
men inte jättetrevligt
Mina grejor börjar försvinna härifrån.
Jag har inte längre en handduk och en tandborste i badrummet.
Någon har flyttat ut min dator från mitt rum.
Det är bara syrrans schema på kylskåpet.
Mina tidningar och papper ligger underst i högarna, börjar täckas av de andras grejor.
Det här är ju mitt riktiga hem, men är det verkligen det?
Bor jag verkligen här?
Nej, jag bor inte här
Jag har blivit en besökare.
Jag har blivit en besökare som man fixar i ordning lite extra för när hon kommer på besök, lagar extra god mat, ser till att vara hemma, hittar på något kul, noga frågar vad jag tänker göra denna dag.
Det borde de inte behöva göra, för detta är ju hemhemma,
den plats man borde anse vara allra mest hemma
jag bor ju här, jag har alltid bott här, här var mitt ända hem
men nu har jag ett annat hem också.
Jag bor inte bara här.
Spåren av mig plockas ett efter ett bort
Tillslut kommer det inte finnas något som tyder på att detta var platsen där jag en gång bodde.
Bor.
Inte.
Ingenstans.

GREJOR runt mig

Ett urval av saker jag kan se från den platsen där jag sitter nu är:

• datorer
• stolar
• fönster
• bord, mycket långt
• en halvt uppäten matlåda
• skrivare
• någon som nervöst vrider sig fram och tillbaka på sin stol
• någon som mycket koncentrerat stirrar in i en datorskärm
• papper färgade med överstrykningspenna
• dörren
• vattenflaska
• tre pers framför samma dator, de pratar om hur mycket det skulle kosta att utveckla något, jag vet inte exakt vad, jag tror att de har i uppgift att ta reda på det. Nu pratar de om att brandlarmet gått, jag hörde också ett larm.
• Någon spelar spel på datorn, spelet heter poker och är tydligen viktigare än en del andra spel, man kan förlora pengar, ja jag vet vad poker är.
• någon som går fram och tillbaka
• någon som stirrar på alla andras datorskärmar
• någon som bläddrar lite försiktigt i en hög papper
• några som viskar till varandra, de ser lyckliga ut
• en person som inte gör något särskillt utan bara försöker se vad alla andra gör, utan att det ska märkas för mycket, det är jag.

Var sitter jag?

Terra

Fick ett meddelande nyss.
Första tentan sker i terra,
vi ska terroriseras, detta ger dåliga vibbar......

dagens rapport

Väckarklockan ringer.
Klockan är 6.45. Ih, det är kallt, det är mörkt, veckarklockan låder som en mördarmaskin med enda uppdraget att terrorisera min vardag.
Jag är student, jag ska gå upp 12, men jag ska till tandläkaren, jag vill inte komma för sent, av någon anledning tyckte jag att 7.40 var en utmärkt tandläkartid. Varför det var så himla bra, har jag för länge sedan glömt, det är kallt, jag fryser, det är imma på rutorna, och mörkt, man kan inte se ut.

Jag tassar ut i köket. Det är tomt. Det är dött. Det käns övergivet. Jag har ingen mjölk, inget bröd, ingenting. Jag har sylt och cornflakes. Jag äter det tillräckligt mycket för att få massor i tänderna som är helt omöjligt att få bort.

Jag cyklar. Det är kallt. Det är inte bara mörkt, det är dimma, man ser två meter framför sig, svarta skuggor kommer imot en och det är bara att hoppas att det är cyklar och inte odjur skapade av dimman. Jag har inget lyse på cykeln, jag syns inte, jag är rädd att någon ska cykla på mig. Jag måste trampa, jag är sen, sen, sen, jag står inte ut med att vara sen. Jag såg nyss på lappen. Det var 7.40 jag skulle vara hos tandläkarten inte 7.50, som jag trodde, jag är sen!

Jag trampar det versta jag kan, vill inte komma för sent, inte krasha med cykeln, inte köra in i någon. Jag fryser, hinner inte stanna och knäppa jackan, hinner inte titta på klockan, hinner inte akta mig för blöta löv som ligger som en röd matta, utlagda på bästa sätt om man önskar en cykelvurpa.

Jag står utanför tandläkaren. Jag ser på klockan, tre minuter kvar. Jag hann! Jag är kall om fingrarna, de känns förfrysta, jag är varm svettig, jag cyklade, ih, ingen är ute den här tiden, jag måste vara dum, man ska inte vara uppe den här tiden, ah, ih, oh, det är bara dumma idioter som går någonstans den här tiden, man ska sova, inte frysa, inte gå in i dimvärlden, dimman äter upp en, man blir ännui tröttare, det förstör dagen, dagen är dimmans dag, men jag hann.

Vi är svarta, men inte röda

Vi är svarta, vi är röda,
vi är Stalin, vi är bäst.
Tra la la la la la la
la la la la la la la

Vi är äntligen svarta på riktigt.
Jag kan glida runt i overall och känna mig som drottning av korridorsköket. Rör inte min fina overall! Ny och vackrast i världen, svart, vacker, underbar, min!
Men än så länge inte det minsta röd.
De röda revärerna är inte inköpta. Funderade på röda spettsrevärer ett tag, är nu tveksam, det ska på något sätt vara lite enhetlig uniform över det hela. För vi är Stalin!

Funderar över om jag ska skriva namn på min, Josefin känns lite långt, Jossan är inte mycket bättre. Får döpa om mig lite snabbt, eller skaffa nytt smeknamn, korta förslag mottages, men kommer antagligen inte accepteras, jag kommer inte gå med på att kallas något halvdumt i 4 år, never och aldrig.

Måste köpa revärer.

Måste köpa skärp, overallen glider ned. Har upptäckt det när jag poserat med den i köket, känns som om byxbenen är doppade i hela korridorens allmänna sörja. Nice, nåväl overall ska man ha för att inte skita ned sina vanliga kläder, eller för att de är så fina, eh, ja i alla fall om de är svarta.

Vi är svarta, vi är röda
vi är Stalin, vi är bäst.

Jag har hittills aldrig ätit nudlar här.

En blogg om dagen, är bra för ....eh?

Som mycket seriös bloggskrivare ska man skriva en och endast en blogg om dagen, det är enligt lagen, eller bra för magen eller.... precis, det är inte bra för något särskilld, det ska bara vara så, annars ser man ut som om man antingen struntar helt i sin blogg eller som om man inte har något annat för sig än att bevaka den dagarna i ända. Men eftersom jag bara haft denna blogg i en dag, anser jag själv att jag är förlåten, nyhetens behag liksom.

Jag har idag löst ett mysterium, "Mysteriumet med den vajande flaggan i köket" heter det.
Jag sitter i den orangea soffan, ser på Nina som pluggar, funderar om jag ska diska klart andra halvan av disken (den halva som jag inte just diskat) och funderar och försöker att inte lyssna alltför mycket på Ninas rabbel av kemiska formler, de får inte fastna för mycket, för mycket kemi är antagligen livsfarligt, se på alla kemilärare, eller är de bara bittra för att de inte blev riktiga kemister (detta gäller bara kemilärare på gymnasienivå, högskolekemilärare har jag sett till att få slippa).
Hur som helst, jag sitter på en orange soffa och funderar över om kemilärare är bittra för att de är kemilärare, är kemilärare för att de är bittra, eller om jag bara har allmän otur med lärare (det kan också vara så att jag tycker kemi är tråkigt och därför inte kan fatta andras entuseasm över ämnet) när jag plötsligt ser något som rör sig.
Det som rör sig är en spansk flagga.

Den spanska flaggan vajar fram och tillbaka och är allmänt fashinernade, det böljar som vågor över den. Jag har aldrig sett det förut, säkert ingen annan heller, den har säkert aldrig vajat för någon förut, den vill säkert berätta något för mig, just mig, det är derför den rör sig. Den lockar på mig.

Jag måste gå närmare, jag går närmare, jag sträcker ut handen för att röra vid flaggan, men....... men vadnu........? Varför är där kallt? En fläckt. Har jag varit blind? Flaggan vajar i vinden, för vinden, inte för mig, vinden betyder mer än mig, det är för vinden den vajar, men blåser fläkten inte för mig?, är det inte till mig vinden för flaggan?

En blogg, JIPPI?

En blogg.
Jippi.
Eller?

Tobbe har lagt upp sin blogg igen, det är bara kul, men jag blev ju tvungen att fixa en blogg jag också. Att ha en förevändning för att göra det är bara bra. Tyvärr blir det mindre bra om jag börjar skriva en massa saker som sedan känns mindre bra att jag skrev. Känns som om jag kommer att göra det. Helt plötsligt kommer jag att sitta där med en publicerad blogg full av trevliga hemligheter som det var mer eller mindre underförstått att jag inte fick berätta för någon. Hm, men det klarar ju jag så utmärkt så, jag är ju trotts allt en otroligt seriös människa, vad än alla andra flumpellar kan tro om den saken. Ingen är så seriös som jag.
Jag skulle faktiskt kunna vara mallen för seriös person, tja nästan. Detta skrev jag enbart för att jag absolut tyckte att alla borde upplysas om detta, och en liten aning för att retas förstås.

Jag ska inte retas mera, jag ska inte skriva idiotiska saker, jo kanske, men inte idag, i alla fall inte just nu, inte i den här meningen, inte det här ordet, inte nu.

Mina blommor har dött, det är inte för att jag glömt dem, jag har vattnat dem för mycket.

Jag vill ha en overall, en svart fin overall som man kan springa omkring och leka i. Jag vill ha den nu, jag kräver den nu, men jag vågar inte ringa, jag är feg, ibland i alla fall, nu är jag det. Någon skriker i mitt öra att det jag skriver är dumt. Inget som någon vill läsa, inget jag vill att folk ska läsa. Någon skriker i mitt öra att jag noga måste läsa igenom allt jag skriver. Någon skriker åt mig. Jag ber den hålla tyst och publicerar detta i befintligt skick.